Strömsund
Japp, jag är i strömsund. Idag är det Tisdag tror jag.
Jag är lite som på semester, jag håller på att vila upp mig. Men det är inte det lättaste.
Det var meningen att jag skulle ha någonstans att krashlanda på, men jag kan verkligen inte slappna av.
Det bara bubblar i min kropp och jag kan inte slappna av. Alla muskler i kroppen är på helspänn konstant.
Jag har hemlängtan till Gäddede, men som det är nu, är det bäst att jag stannar kvar i Strömsund.
Jag vet inte vad jag ska göra idag, men... Jag får se vart dagen tar mig. Jag kom iallafall för mig att sminka mig, det har jag inte gjort på evigheter.
Nu ska jag lyssna på lite soft musik och försöka klura ut vad jag ska göra idag.
Beyonce - Single ladies
Black Eyed Peas - Boom boom pow
Pink - Sober
hör av er! PUSS
Jag är lite som på semester, jag håller på att vila upp mig. Men det är inte det lättaste.
Det var meningen att jag skulle ha någonstans att krashlanda på, men jag kan verkligen inte slappna av.
Det bara bubblar i min kropp och jag kan inte slappna av. Alla muskler i kroppen är på helspänn konstant.
Jag har hemlängtan till Gäddede, men som det är nu, är det bäst att jag stannar kvar i Strömsund.
Jag vet inte vad jag ska göra idag, men... Jag får se vart dagen tar mig. Jag kom iallafall för mig att sminka mig, det har jag inte gjort på evigheter.
Nu ska jag lyssna på lite soft musik och försöka klura ut vad jag ska göra idag.
Beyonce - Single ladies
Black Eyed Peas - Boom boom pow
Pink - Sober
hör av er! PUSS
Känslor
Idag dedikerar jag min värld till Red Hot Chili Peppers.
Jag lyssnar på Under The Bridge, och jag känner hur alla muskler i kroppen slappnar av.
Jag mår verkligen inte bra, det medger jag. Och jag vet inte vart den här labyrinten av känslorna kommer ta mig. Det känns som det inte är något bra iallafall. För jag går in i väggarna hela tiden.
Jag vet inte om jag ska åka hem till Strömsund eller inte. Jag vet inte om jag ska stanna kvar i Gäddede eller inte.
För just nu orkar jag inte. Jag orkar inte tänka, jag orkar inte något. Jag orkar inte ens sova.
Mina ögon är helt igensvullna utav alla tårar. Jag ser ut som ett jävla miffo just nu för att vara ärlig.
Lite frisk luft skulle kanske sitta bra? Fast ändå inte. Just nu tänker jag bara lyssna på musik tills det känns som om allt inom mig stillar sig.
Sometimes I feel
Like I dont have a partner
Sometimes I feel
Like my only friend
Is the city I live in
The city of angel
Lonely as I am
Together we cry
I drive on her streets
cause shes my companion
I walk through her hills
cause she knows who I am
She sees my good deeds
And she kisses me windy
I never worry
Now that is a lie
I dont ever want to feel
Like I did that day
Take me to the place I love
Take me all the way
Its hard to believe
That theres nobody out there
Its hard to believe
That Im all alone
At least I have her love
The city she loves me
Lonely as I am
Together we cry
I dont ever want to feel
Like I did that day
Take me to the place I love
Take me all the way
Under the bridge downtown
Is where I drew some blood
Under the bridge downtown
I could not get enough
Under the bridge downtown
Forgot about my love
Under the bridge downtown
I gave my life away
Jag lyssnar på Under The Bridge, och jag känner hur alla muskler i kroppen slappnar av.
Jag mår verkligen inte bra, det medger jag. Och jag vet inte vart den här labyrinten av känslorna kommer ta mig. Det känns som det inte är något bra iallafall. För jag går in i väggarna hela tiden.
Jag vet inte om jag ska åka hem till Strömsund eller inte. Jag vet inte om jag ska stanna kvar i Gäddede eller inte.
För just nu orkar jag inte. Jag orkar inte tänka, jag orkar inte något. Jag orkar inte ens sova.
Mina ögon är helt igensvullna utav alla tårar. Jag ser ut som ett jävla miffo just nu för att vara ärlig.
Lite frisk luft skulle kanske sitta bra? Fast ändå inte. Just nu tänker jag bara lyssna på musik tills det känns som om allt inom mig stillar sig.
Sometimes I feel
Like I dont have a partner
Sometimes I feel
Like my only friend
Is the city I live in
The city of angel
Lonely as I am
Together we cry
I drive on her streets
cause shes my companion
I walk through her hills
cause she knows who I am
She sees my good deeds
And she kisses me windy
I never worry
Now that is a lie
I dont ever want to feel
Like I did that day
Take me to the place I love
Take me all the way
Its hard to believe
That theres nobody out there
Its hard to believe
That Im all alone
At least I have her love
The city she loves me
Lonely as I am
Together we cry
I dont ever want to feel
Like I did that day
Take me to the place I love
Take me all the way
Under the bridge downtown
Is where I drew some blood
Under the bridge downtown
I could not get enough
Under the bridge downtown
Forgot about my love
Under the bridge downtown
I gave my life away
En evighet.
En evighet sen jag bloggade sist.
Idag har jag gjort något som gjorde mig stolt! Jag var och hälsade på min farmor.
Efter att ha jobbat på uddebo ett tag (dementhem), så beslutade jag mig för att träffa min farmor som är dement.
Jag var inte nervös först, jag hade inga förväntningar, bara en bild av henne hur hon var senaste gången jag träffade henne. Vilket var cirka tio år sen. Låter säkert skitlöjligt för många, men det är faktiskt en stor grejj, eftersom jag kommer ihåg min farmor väldigt väl från min barndom. Det blev väl väldigt fel att vi inte åkte till henne efter att hon blev dement.
Men jag vet ju hur krångligt det kan vara med kläder och sånt åt sina nära och kära, så det kunde ju vara bra att veta det eftersom vi i familjen så sällan får veta något. Och nu behöver jag skriva av mig, så håll i er!!
Jag kom dit, och sökte på olika avdelningar och frågade runt. Det pirrade i magen, jag visste ju inte vad jag skulle förvänta mig. Tillslut hittar jag. Jag frågar efter henne och de pekar och säger att "där, hon med en röd scarf, hon sitter i rullstolen där".
Jag gick fram, kände inte riktigt igen henne på håll. Men när jag kom fram så såg jag, att hon är fortfarande samma människa, hon såg fortfarande likadan ut efter alla dessa år. Men hon pratade inte. Efter ett tag så kom personalen fram och pratade med mig, och jag förklarade att jag också jobbade på dementhem. Så de körde in henne på hennes rum, och frågade om jag ville mata henne. Jag sa ja såklart, inga problem. Men rummet alltså. Så mycket jag kände igen. Alla foton på oss barnbarn, på farfar, på henne. Och alla keramikrukor som hon ALLTID hade fullproppade med doftande påsar, alla korgar, klockan, byrån, fotöljen. Hennes lurviga mössa, och hennes rosa basker. Det kändes så knäppt bara.
Att mata sin farmor man inte träffat på 10 år var konstigt. Så någon annan fick ta över. Jag är inte säker, men jag förklarade vem jag var, och jag tror hon förstod, även fastän hon inte kunde prata.
Vi höll hand ett bra tag, och jag berättade om min familj, som hon egentligen borde veta allt om. jag upprepade flera gånger vem jag var, pekade på fotona på väggen på oss barnbarn. Varje gång tittade hon på fotona och kramade fast min hand ännu hårdare.
Och hennes hud, den var så mjuk, och hennes händer var inte bräckliga. Efter ett tag upptäckte jag att vi hade samma fötter.
Ett Ahaaa gick upp för mig, det är därifrån jag har fått mina platta fötter. Vi hade båda mjuka händer, och i handflatorna svettades hon på precis samma ställe som mig.
Tiden gick väldigt snabbt där. Jag trodde itne jag skulle klara av att vara där en längre stund, men jag var där i två timmar.
Och varje gång jag la min hand på hennes kind, eller rörde hennes ansikte eller hår, så såg jag att hon började gråta, hon mindes mig alltså. Detta resulterade såklart i att jag också började gråta.
Innan jag gick så pussade jag henne på pannan och gav henne en varm kram, så vi båda började gråta igen. Sen ringde jag pappa så han kom och hämtade mig.
När jag gick ut och satte mig hade jag glömt allt igen, jag hade t.o.m glömt hur hon såg ut. Jag övervägde att springa in igen för att memorera hennes ansikte.
Det låter säkert skitdumt allt det här, att jag skriver ner det. Men det är för att minnas, för att det behövs.
Och nu senare upptäckte jag att jag kom ihåg allt ändå, jag var bara så chockad.
Jag är fortfarande chockad, att jag faktiskt har en farmor ändå, som jag kan träffa. Även fastän hon inte tar hand om mig.
Men det känns bra nu. Jag behöver bara smälta allt och .. Ja. Jag kommer nog åka till henne och hälsa på snart igen.
Ni får tycka hur illa ni vill om inlägget, men jag behövde verkligen skriva av mig!
Idag har jag gjort något som gjorde mig stolt! Jag var och hälsade på min farmor.
Efter att ha jobbat på uddebo ett tag (dementhem), så beslutade jag mig för att träffa min farmor som är dement.
Jag var inte nervös först, jag hade inga förväntningar, bara en bild av henne hur hon var senaste gången jag träffade henne. Vilket var cirka tio år sen. Låter säkert skitlöjligt för många, men det är faktiskt en stor grejj, eftersom jag kommer ihåg min farmor väldigt väl från min barndom. Det blev väl väldigt fel att vi inte åkte till henne efter att hon blev dement.
Men jag vet ju hur krångligt det kan vara med kläder och sånt åt sina nära och kära, så det kunde ju vara bra att veta det eftersom vi i familjen så sällan får veta något. Och nu behöver jag skriva av mig, så håll i er!!
Jag kom dit, och sökte på olika avdelningar och frågade runt. Det pirrade i magen, jag visste ju inte vad jag skulle förvänta mig. Tillslut hittar jag. Jag frågar efter henne och de pekar och säger att "där, hon med en röd scarf, hon sitter i rullstolen där".
Jag gick fram, kände inte riktigt igen henne på håll. Men när jag kom fram så såg jag, att hon är fortfarande samma människa, hon såg fortfarande likadan ut efter alla dessa år. Men hon pratade inte. Efter ett tag så kom personalen fram och pratade med mig, och jag förklarade att jag också jobbade på dementhem. Så de körde in henne på hennes rum, och frågade om jag ville mata henne. Jag sa ja såklart, inga problem. Men rummet alltså. Så mycket jag kände igen. Alla foton på oss barnbarn, på farfar, på henne. Och alla keramikrukor som hon ALLTID hade fullproppade med doftande påsar, alla korgar, klockan, byrån, fotöljen. Hennes lurviga mössa, och hennes rosa basker. Det kändes så knäppt bara.
Att mata sin farmor man inte träffat på 10 år var konstigt. Så någon annan fick ta över. Jag är inte säker, men jag förklarade vem jag var, och jag tror hon förstod, även fastän hon inte kunde prata.
Vi höll hand ett bra tag, och jag berättade om min familj, som hon egentligen borde veta allt om. jag upprepade flera gånger vem jag var, pekade på fotona på väggen på oss barnbarn. Varje gång tittade hon på fotona och kramade fast min hand ännu hårdare.
Och hennes hud, den var så mjuk, och hennes händer var inte bräckliga. Efter ett tag upptäckte jag att vi hade samma fötter.
Ett Ahaaa gick upp för mig, det är därifrån jag har fått mina platta fötter. Vi hade båda mjuka händer, och i handflatorna svettades hon på precis samma ställe som mig.
Tiden gick väldigt snabbt där. Jag trodde itne jag skulle klara av att vara där en längre stund, men jag var där i två timmar.
Och varje gång jag la min hand på hennes kind, eller rörde hennes ansikte eller hår, så såg jag att hon började gråta, hon mindes mig alltså. Detta resulterade såklart i att jag också började gråta.
Innan jag gick så pussade jag henne på pannan och gav henne en varm kram, så vi båda började gråta igen. Sen ringde jag pappa så han kom och hämtade mig.
När jag gick ut och satte mig hade jag glömt allt igen, jag hade t.o.m glömt hur hon såg ut. Jag övervägde att springa in igen för att memorera hennes ansikte.
Det låter säkert skitdumt allt det här, att jag skriver ner det. Men det är för att minnas, för att det behövs.
Och nu senare upptäckte jag att jag kom ihåg allt ändå, jag var bara så chockad.
Jag är fortfarande chockad, att jag faktiskt har en farmor ändå, som jag kan träffa. Även fastän hon inte tar hand om mig.
Men det känns bra nu. Jag behöver bara smälta allt och .. Ja. Jag kommer nog åka till henne och hälsa på snart igen.
Ni får tycka hur illa ni vill om inlägget, men jag behövde verkligen skriva av mig!
Käre ^o)
Käre ^o) som har skrivit en kommentar "du vet inte vad problem är".
För det första : Du är anonym, does my face look like a careface to you?
För det andra : Du känner mig förmodligen inte. Och om du gör det så vet du förmodligen inte så mycket om mig.
För det tredje : Det var en helt onödig kommentar, jag skriver här för att skriva av mig. När jag skriver vill jag inte ha något kryptiskt otrevligt svar.
Tur att man har vänner som kommenterar ordentligt iallafall. <3
ooh! Och för det fjärde: Det är inte svårt att spåra IP-adresser. ;) (eller att blockera dem heller för den delen)
PUSS på dig käre ^o)
Iallafall! Nu har jag klippt mig.. Det är väldigt kort. Huffa. Får tänka positivt "det kommer växa ut det kommer växa ut". Överväger starkt papp-påse till skolavslutningen.
Kanske ska berätta om dagen i helhet. Klev upp klockan nio. dammsög lite, körde lite yoga på wii-fit som vi har lånat, rastat annie x 100000000. Hon vägrade ju bajsa! flitt mig iordning iallafall. Älskar min nya ansikts peeling, plus ansiktskrämen. Sminkat mig, ätit lunch. Konstaterat att min hund är självmordsbenägen efter att hoppat in i duschen, sprungit in i kylskåpsdörren, rullat ur soffan ex antal gånger.
Sen klippte jag mig. Jag hade en olustig känsla i magen redan då.
Ack och ve, så kort det blev. Är inte så nöjd med håret, men är jävligt nöjd med min sminkning. Inte så ofta jag faktiskt orkar sminka mig "ordentligt".
Så fu alla som inte gillar min blogg, och puss på alla som vill hålla sig updaterade om mig!
För det första : Du är anonym, does my face look like a careface to you?
För det andra : Du känner mig förmodligen inte. Och om du gör det så vet du förmodligen inte så mycket om mig.
För det tredje : Det var en helt onödig kommentar, jag skriver här för att skriva av mig. När jag skriver vill jag inte ha något kryptiskt otrevligt svar.
Tur att man har vänner som kommenterar ordentligt iallafall. <3
ooh! Och för det fjärde: Det är inte svårt att spåra IP-adresser. ;) (eller att blockera dem heller för den delen)
PUSS på dig käre ^o)
Iallafall! Nu har jag klippt mig.. Det är väldigt kort. Huffa. Får tänka positivt "det kommer växa ut det kommer växa ut". Överväger starkt papp-påse till skolavslutningen.
Kanske ska berätta om dagen i helhet. Klev upp klockan nio. dammsög lite, körde lite yoga på wii-fit som vi har lånat, rastat annie x 100000000. Hon vägrade ju bajsa! flitt mig iordning iallafall. Älskar min nya ansikts peeling, plus ansiktskrämen. Sminkat mig, ätit lunch. Konstaterat att min hund är självmordsbenägen efter att hoppat in i duschen, sprungit in i kylskåpsdörren, rullat ur soffan ex antal gånger.
Sen klippte jag mig. Jag hade en olustig känsla i magen redan då.
Ack och ve, så kort det blev. Är inte så nöjd med håret, men är jävligt nöjd med min sminkning. Inte så ofta jag faktiskt orkar sminka mig "ordentligt".
Så fu alla som inte gillar min blogg, och puss på alla som vill hålla sig updaterade om mig!
Who will answer
when I scream?
Ingen antar jag. För även om jag skrek så skulle folk titta på mig som om jag vore helt jävla dum i huvudet.
Vad gör man när allt rasar igen. Och vem fan lyssnar när man vill prata?
Ingen, och då menar jag ABSOLUT ingen svarar när jag vill prata.
Överväger att sätta mig framför spegeln och föra en djup disskution om mitt liv. Möjligt faktiskt att man får ett vettigt svar.
Vettigare svar än någon annanstans iallafall.
Om inte annat får man ventilera det man har i hjärnan iallafall.
Ingen antar jag. För även om jag skrek så skulle folk titta på mig som om jag vore helt jävla dum i huvudet.
Vad gör man när allt rasar igen. Och vem fan lyssnar när man vill prata?
Ingen, och då menar jag ABSOLUT ingen svarar när jag vill prata.
Överväger att sätta mig framför spegeln och föra en djup disskution om mitt liv. Möjligt faktiskt att man får ett vettigt svar.
Vettigare svar än någon annanstans iallafall.
Om inte annat får man ventilera det man har i hjärnan iallafall.
En måndag
Och nu är det inte länge kvar tills jag slutar skolan.
Tills jag slutar den sista terminen i tvåan.
Onsdag den 10:e kommer dagen jag aldrig trodde skulle komma. Dagen jag går ut tvåan.
Jag hade inte förväntat mig att klara av det alls.
Sen kommer sommaren, och JOBBET!
Tills jag slutar den sista terminen i tvåan.
Onsdag den 10:e kommer dagen jag aldrig trodde skulle komma. Dagen jag går ut tvåan.
Jag hade inte förväntat mig att klara av det alls.
Sen kommer sommaren, och JOBBET!
nyttigheter?
Japp, nu ska här bli nyttigt. Nåväl, jag ska väl försöka iallafall.
Jag var hos tandläkaren, kan jag säga något annat än att det var ett äventyr i sig?
Jag har ju täta tänder, genetiskt vafan. Så det är INTE lätt att trycka ner tandtråd emellan, oftast slutar det med att tandköttet blöder.
Det visar sig alltså på grund av min slarv så har jag fått påbörjan med hål MELLAN tänderna, minimaliska jävlar.
Men med hjälp av tandtråd och munskölj som stärker emaljen så ska jag nog fixa det här. Jag ska få fina hela tänder. Annars jävlar. Och imorgon ska jag ringa special tandläkaren i östersund. Hoppas på att jag står i kö fortfarande, vilket jag förmodligen inte gör.
Iallafall så är det slut på socker till kaffet, slut på godis och söta drycker.
Hädanefter är det smoothies som gäller och frukt istället för godis. Och inget småätande utan rejäla mål.
Hur ska det gå nu när jag har som MEST sugen på att äta hela tiden? Herrejävlar alltså!
Är det någon som har tips på bra och MATIGA rätter som jag håller mig mätt på längre?
Jag var hos tandläkaren, kan jag säga något annat än att det var ett äventyr i sig?
Jag har ju täta tänder, genetiskt vafan. Så det är INTE lätt att trycka ner tandtråd emellan, oftast slutar det med att tandköttet blöder.
Det visar sig alltså på grund av min slarv så har jag fått påbörjan med hål MELLAN tänderna, minimaliska jävlar.
Men med hjälp av tandtråd och munskölj som stärker emaljen så ska jag nog fixa det här. Jag ska få fina hela tänder. Annars jävlar. Och imorgon ska jag ringa special tandläkaren i östersund. Hoppas på att jag står i kö fortfarande, vilket jag förmodligen inte gör.
Iallafall så är det slut på socker till kaffet, slut på godis och söta drycker.
Hädanefter är det smoothies som gäller och frukt istället för godis. Och inget småätande utan rejäla mål.
Hur ska det gå nu när jag har som MEST sugen på att äta hela tiden? Herrejävlar alltså!
Är det någon som har tips på bra och MATIGA rätter som jag håller mig mätt på längre?
