Organism

Bubbel och glädjetjut.
Fyfan vad kär jag är. Det är fjärilar i magen, det går som elektricitet genom kroppen på mig.
Igår natt var jörgen och jag ute och gick. Runt ett på natten alltså. Efter att ha pratat om typ.. ALLT så blev det superbra.
Vi fastnade ute på spången. Mitt i månskenet.
Och sen. Jag trodde inte jag kunde sluta kyssa honom. Det gick verkligen inte.
Jag är så varm i hela kroppen. Jag är så himla lycklig. Inatt har vi legat och hållt om varandra hela natten.
Helt jävla underbart alltså. <3<3

Inget nytt, idag är jag ledig. Jag sov 10 timmar inatt. Är fortfarande trött och skulle kunna ligga och dra mig i sängen i fyra timmar till.
Jag är lite less.
På små ställen alltså.
Jag är sugen på att ta mig härifrån. Långt härifrån. En storstad möjligtvis? Jag ska nog söka mig till någon rolig skola söder över efter studenten. Inte riktigt redo än för att bli "arbetslös" och inte veta vad man ska göra utav livet.

Äh, vi tar det dag för dag.

Okay, Sam! Since your the only one trying to read my blog and can´t understand a shit what im typing in swedish.
So here´s something you can understand.

Today I didnt do much as all (as usual). Uhm, I cleaned the apartement, a little, for once it was jörgens idea to clean the apartement. Otherwise I´v been working a lot lately. And when I say a lot, I mean it. Some days are better than others. Some days I laugh my ass off. Othertimes I just want to go straight to bed and die a little when I get home.
There´s been no room to party at all. To bad, my last summer really. But next summer, I will party hard. Atleast I hope so.
But hey, there´s money in for this working! I hope I'll get well paid so I can buy some new clothes, cause I really need it.
Dont need anymore shoes though, just bought a new pair of sneekers.

And since I dont do much during the days, there´s nothing much to type really.

And everyone who reads this, dont worry, everything WONT be in english, perhaps from time to time. Now im gonna try to figure out what to do with the rest off the night. So bored..
grnn
(And sorry for all the typos)

En dag ledigt.
Åkte ner till Strömsund för att hälsa på min mor och far (och för att införskaffa mig nya sneakers).
Det var trevligt. Pappa kom och hämtade mig vid bussen. Jag halvsov hela vägen ner, och även i bilen. Trevligt. Ett välbekant mullrande ifrån bilen som alltid.
Sen när man klev in genom dörren. aaah, doften utav hemma. Så underbart!
Sådär.. en doft som bara finns på ett ställe, och det är hemma.
Så idag har jag ätit, ätit och ätit känns det som. Fast så är inte fallet faktiskt.
Jag skulle som sagt var införskaffa mig sneakers. Men de hade fel sort på skoaffären, sportaffären brevid. Så vi gick till andra sportaffären! ouch vilka priser, men sneakers var det.
Jag köpte ett par vita. dumt dumt, de kommer bli smutsiga direkt, på tanke på att vi rör oss mot hösten snart.
Men jag är nöjd, men sen i magen mullrar det runt dåligt samvete. Slösa pengar på skor? vafan.

Ohwell. Egentligen vill jag inte åka hem. Jag vill bara stanna kvar här. Jag känner mig så avslappnad och bara.. ahh, inga kymmer liksom.

Men men. Om en timme ungefär blir det hemresa till gäddede, back to work tomorrow!

Va? Ursäkta?
Vänta nu, nu backar vi några steg, KD m.f vill få igenom att vi ska registera kvinnor som gör abort, för att "förhindra" att så många aborter sker.
HALLÅÅÅ? Ska vi sätta oönskade barn till världen? Ska vi överbefolka världen lite mer?
Om man inte vill ha barn då, eller inte är redo för det, ska vi föda fram ett barn vi inte vill ha?
Vad är det här för jävla stil? Lever de kvar på medeltiden... ?

Och sen när är det en smart idé att blanda politik och religon? det är två HELT skilda saker, religon ska man inte bli påprackad, det ska man få välja själv.

Jävla idioter som styr sverige måste jag säga. Idioter som inte verkar ha ett hum om intigritet och mänsklighet.
Sorry kd, men ni är as.

gah, jag sitter på jobbet. Insåg att jag hade tagit med mig för lite mat i matlådan. Huffa. Lite tid över till att sitta vid datorn.
Satt och läste en tidning, för damer 50+ tydligen.
de skriver om döden.

Och det slår mig om och om igen, att en dag kommer alla bli gamla, och tyna bort.
Och jag blir så ledsen, jag vill bara frysa tiden. Jag vill inte åldras, jag vill inte heller att någon i min familj ska bli gammal.
Helst ska allt vara som det en gång har varit.
Mamma på topp, pigg och glad, pappa också.
Visst, jobba och stå i, det är tungt och man blir trött.
Men jag har ingenstans att riktigt försvinna i mina drömmar.

Utan jag faller ständigt tillbaka på tankar döden och ålderdom. (omg så emo)
Men jag har inte velat insett det. Nej jag HAR inte insett det, men nu gör jag det. Att en dag kommer alla i min omgivning vara på hem, och likaså jag.
Jag läste ett citat "De gud älskar, dör tidigt". och det är sant. Jag hoppas verkligen jag har någon bundsförvant där uppe som kan säga att jag ska dö tidigt utav hjärtfel eller något. Jag vill inte tyna, och jag vill inte se min familj tyna. Inte för att jag tror på gud.. Men fortfarande.

Ush, trötthet m.m gör en så deppig.
(ursäkta det jobbiga inlägget, men jag kände att jag behövde skriva av mig)

Så jävla festsugen just nu. Antar att de flesta är less på fest efter dunder helgen.
Men jag finulerar tills vårat sista år.
När vi är studenter och går i trean.

1. Ren jävla fest bara, supa och dansa tills man stupar.
2. Underklädes fest? det skulle vara jävligt kul.
3. Random drunk carwash night!

Festsuuugen.....

Hur länge som helst sen jag skrev här sist känns det som.
Jag är så trött att det känns som att huvudet kommer slå i tangentbordet snart. Tur att jag har sovmorgon imorgon och börjar halv fyra på dagen.

Anledningen till att jag är så jävla osocial just nu är att jag jobbar väldigt intensivt.
Meen, medans andras pengar går åt på dunder, så tjänar jag pengar istället. Och sen ska jag shoppa, som ALDRIG förr, jag ska köpa den där underbara hoodien jag vill ha, och ett par assnygga sneakers! Den saken är ju säker.
Vad händer annars?
Jörgen jobbar dag, och kommer hem på eftermiddagen, och jag jobbar kväll, och kommer hem på kvällen.
Jag kommer hem, äter, duschar, sover. Väldigt socialt just nu, hähä. Men det ordnar sig framöver.
åh, för er som inte vet vart jag jobbar, så jobbar jag på Uddebo i Gäddede. Jag tar hand om dementa,
Och jag sitter inte och pratar med dem om gamla tider, utan jag springer runt och gör lite allt möjligt.

Jag saknar mina polare så in i nordens förövrigt. Fyfan vad tomt det är utan er. Och om ni undrar varför jag skriver så konstigt, så halvsover jag fortfarande. Men jag kommer nog piggna till när jag tar cykeln till jobbet.

Så hör av er! Jag finns på telefonen. (ljudlöst dock)

Japp, jag är i strömsund. Idag är det Tisdag tror jag.
Jag är lite som på semester, jag håller på att vila upp mig. Men det är inte det lättaste.
Det var meningen att jag skulle ha någonstans att krashlanda på, men jag kan verkligen inte slappna av.
Det bara bubblar i min kropp och jag kan inte slappna av. Alla muskler i kroppen är på helspänn konstant.

Jag har hemlängtan till Gäddede, men som det är nu, är det bäst att jag stannar kvar i Strömsund.
Jag vet inte vad jag ska göra idag, men... Jag får se vart dagen tar mig. Jag kom iallafall för mig att sminka mig, det har jag inte gjort på evigheter.

Nu ska jag lyssna på lite soft musik och försöka klura ut vad jag ska göra idag.

Beyonce - Single ladies
Black Eyed Peas - Boom boom pow
Pink - Sober

hör av er! PUSS

Idag dedikerar jag min värld till Red Hot Chili Peppers.
Jag lyssnar på Under The Bridge, och jag känner hur alla muskler i kroppen slappnar av.
Jag mår verkligen inte bra, det medger jag. Och jag vet inte vart den här labyrinten av känslorna kommer ta mig. Det känns som det inte är något bra iallafall. För jag går in i väggarna hela tiden.

Jag vet inte om jag ska åka hem till Strömsund eller inte. Jag vet inte om jag ska stanna kvar i Gäddede eller inte.
För just nu orkar jag inte. Jag orkar inte tänka, jag orkar inte något. Jag orkar inte ens sova.
Mina ögon är helt igensvullna utav alla tårar. Jag ser ut som ett jävla miffo just nu för att vara ärlig.
Lite frisk luft skulle kanske sitta bra? Fast ändå inte. Just nu tänker jag bara lyssna på musik tills det känns som om allt inom mig stillar sig.



Sometimes I feel
Like I dont have a partner
Sometimes I feel
Like my only friend
Is the city I live in
The city of angel
Lonely as I am
Together we cry

I drive on her streets
cause shes my companion
I walk through her hills
cause she knows who I am
She sees my good deeds
And she kisses me windy
I never worry
Now that is a lie

I dont ever want to feel
Like I did that day
Take me to the place I love
Take me all the way

Its hard to believe
That theres nobody out there
Its hard to believe
That Im all alone
At least I have her love
The city she loves me
Lonely as I am
Together we cry

I dont ever want to feel
Like I did that day
Take me to the place I love
Take me all the way

Under the bridge downtown
Is where I drew some blood
Under the bridge downtown
I could not get enough
Under the bridge downtown
Forgot about my love
Under the bridge downtown
I gave my life away

En evighet sen jag bloggade sist.
Idag har jag gjort något som gjorde mig stolt! Jag var och hälsade på min farmor.
Efter att ha jobbat på uddebo ett tag (dementhem), så beslutade jag mig för att träffa min farmor som är dement.
Jag var inte nervös först, jag hade inga förväntningar, bara en bild av henne hur hon var senaste gången jag träffade henne. Vilket var cirka tio år sen. Låter säkert skitlöjligt för många, men det är faktiskt en stor grejj, eftersom jag kommer ihåg min farmor väldigt väl från min barndom. Det blev väl väldigt fel att vi inte åkte till henne efter att hon blev dement.

Men jag vet ju hur krångligt det kan vara med kläder och sånt åt sina nära och kära, så det kunde ju vara bra att veta det eftersom vi i familjen så sällan får veta något. Och nu behöver jag skriva av mig, så håll i er!!

Jag kom dit, och sökte på olika avdelningar och frågade runt. Det pirrade i magen, jag visste ju inte vad jag skulle förvänta mig. Tillslut hittar jag. Jag frågar efter henne och de pekar och säger att "där, hon med en röd scarf, hon sitter i rullstolen där".
Jag gick fram, kände inte riktigt igen henne på håll. Men när jag kom fram så såg jag, att hon är fortfarande samma människa, hon såg fortfarande likadan ut efter alla dessa år. Men hon pratade inte. Efter ett tag så kom personalen fram och pratade med mig, och jag förklarade att jag också jobbade på dementhem. Så de körde in henne på hennes rum, och frågade om jag ville mata henne. Jag sa ja såklart, inga problem. Men rummet alltså. Så mycket jag kände igen. Alla foton på oss barnbarn, på farfar, på henne. Och alla keramikrukor som hon ALLTID hade fullproppade med doftande påsar, alla korgar, klockan, byrån, fotöljen. Hennes lurviga mössa, och hennes rosa basker.  Det kändes så knäppt bara.

Att mata sin farmor man inte träffat på 10 år var konstigt. Så någon annan fick ta över. Jag är inte säker, men jag förklarade vem jag var, och jag tror hon förstod, även fastän hon inte kunde prata.
Vi höll hand ett bra tag, och jag berättade om min familj, som hon egentligen borde veta allt om. jag upprepade flera gånger vem jag var, pekade på fotona på väggen på oss barnbarn. Varje gång tittade hon på fotona och kramade fast min hand ännu hårdare.
Och hennes hud, den var så mjuk, och hennes händer var inte bräckliga. Efter ett tag upptäckte jag att vi hade samma fötter.
Ett Ahaaa gick upp för mig, det är därifrån jag har fått mina platta fötter. Vi hade båda mjuka händer, och i handflatorna svettades hon på precis samma ställe som mig.
Tiden gick väldigt snabbt där. Jag trodde itne jag skulle klara av att vara där en längre stund, men jag var där i två timmar.
Och varje gång jag la min hand på hennes kind, eller rörde hennes ansikte eller hår, så såg jag att hon började gråta, hon mindes mig alltså. Detta resulterade såklart i att jag också började gråta.

Innan jag gick så pussade jag henne på pannan och gav henne en varm kram, så vi båda började gråta igen. Sen ringde jag pappa så han kom och hämtade mig.
När jag gick ut och satte mig hade jag glömt allt igen, jag hade t.o.m glömt hur hon såg ut. Jag övervägde att springa in igen för att memorera hennes ansikte.

Det låter säkert skitdumt allt det här, att jag skriver ner det. Men det är för att minnas, för att det behövs.
Och nu senare upptäckte jag att jag kom ihåg allt ändå, jag var bara så chockad.
Jag är fortfarande chockad, att jag faktiskt har en farmor ändå, som jag kan träffa. Även fastän hon inte tar hand om mig.

Men det känns bra nu. Jag behöver bara smälta allt och .. Ja. Jag kommer nog åka till henne och hälsa på snart igen.

Ni får tycka hur illa ni vill om inlägget, men jag behövde verkligen skriva av mig!

Käre ^o) som har skrivit en kommentar "du vet inte vad problem är".
För det första : Du är anonym, does my face look like a careface to you?
För det andra : Du känner mig förmodligen inte. Och om du gör det så vet du förmodligen inte så mycket om mig.
För det tredje : Det var en helt onödig kommentar, jag skriver här för att skriva av mig. När jag skriver vill jag inte ha något kryptiskt otrevligt svar.
Tur att man har vänner som kommenterar ordentligt iallafall. <3

ooh! Och för det fjärde: Det är inte svårt att spåra IP-adresser. ;) (eller att blockera dem heller för den delen)

PUSS på dig käre ^o)

Iallafall! Nu har jag klippt mig.. Det är väldigt kort. Huffa. Får tänka positivt "det kommer växa ut det kommer växa ut". Överväger starkt papp-påse till skolavslutningen.

Kanske ska berätta om dagen i helhet. Klev upp klockan nio. dammsög lite, körde lite yoga på wii-fit som vi har lånat, rastat annie  x 100000000. Hon vägrade ju bajsa! flitt mig iordning iallafall. Älskar min nya ansikts peeling, plus ansiktskrämen. Sminkat mig, ätit lunch. Konstaterat att min hund är självmordsbenägen efter att hoppat in i duschen, sprungit in i kylskåpsdörren, rullat ur soffan ex antal gånger.
Sen klippte jag mig. Jag hade en olustig känsla i magen redan då.
Ack och ve, så kort det blev. Är inte så nöjd med håret, men är jävligt nöjd med min sminkning. Inte så ofta jag faktiskt orkar sminka mig "ordentligt".



Så fu alla som inte gillar min blogg, och puss på alla som vill hålla sig updaterade om mig!

when I scream?
Ingen antar jag. För även om jag skrek så skulle folk titta på mig som om jag vore helt jävla dum i huvudet.
Vad gör man när allt rasar igen. Och vem fan lyssnar när man vill prata?
Ingen, och då menar jag ABSOLUT ingen svarar när jag vill prata.

Överväger att sätta mig framför spegeln och föra en djup disskution om mitt liv. Möjligt faktiskt att man får ett vettigt svar.
Vettigare svar än någon annanstans iallafall.
Om inte annat får man ventilera det man har i hjärnan iallafall.

Och nu är det inte länge kvar tills jag slutar skolan.
Tills jag slutar den sista terminen i tvåan.
Onsdag den 10:e kommer dagen jag aldrig trodde skulle komma. Dagen jag går ut tvåan.
Jag hade inte förväntat mig att klara av det alls.
Sen kommer sommaren, och JOBBET!

Japp, nu ska här bli nyttigt. Nåväl, jag ska väl försöka iallafall.
Jag var hos tandläkaren, kan jag säga något annat än att det var ett äventyr i sig?
Jag har ju täta tänder, genetiskt vafan. Så det är INTE lätt att trycka ner tandtråd emellan, oftast slutar det med att tandköttet blöder.
Det visar sig alltså på grund av min slarv så har jag fått påbörjan med hål MELLAN tänderna, minimaliska jävlar.
Men med hjälp av tandtråd och munskölj som stärker emaljen så ska jag nog fixa det här. Jag ska få fina hela tänder. Annars jävlar. Och imorgon ska jag ringa special tandläkaren i östersund. Hoppas på att jag står i kö fortfarande, vilket jag förmodligen inte gör.

Iallafall så är det slut på socker till kaffet, slut på godis och söta drycker.
Hädanefter är det smoothies som gäller och frukt istället för godis. Och inget småätande utan rejäla mål.
Hur ska det gå nu när jag har som MEST sugen på att äta hela tiden? Herrejävlar alltså!
Är det någon som har tips på bra och MATIGA rätter som jag håller mig mätt på längre?

Okej, inte hela dagen.
För på morgonen mös jag med jörgen.
Har eos, det är riktigt positiv energi i klassen för en gångs skull, det är inte alla gånger alla sitter och skrattar tillsammans åt tiden som har gått.
Sen har det bara dalat neråt.
JA! det här är skitelakt skrivet, men vi ska göra våran musikal med de blivande tvåorna. Ska inte det vara en grejj man gör i trean, och hela eosen innan är förberedande inför trean?
ARH! Jag menar. Näe. Fyfan, jävla fan. Dom jag har pratat med vet precis hur jag känner inför det här, och att jag inte menar något negativt mot de nuvarande ettorna, för de är helt enkelt trevliga och roliga.
Och jag har pratat med vissa av dem om det nuvarande läget, och ingen verkar direkt happy över det hela. Inte så konstigt egentligen. Och inget har man att säga till om, man ska hålla käften och gilla läget helt enkelt.
Men det vill inte jag göra. eller jag SKA göra det, men jag vill inte.
Sen hade vi ensemble, det var kul. Förutom att jag seriöst talat har vatten blåsor på fingertopparna. Kalla mig känslig, men det blir så när man har tunn hud på fingrarna.
Seeen umgicks jag med Angelica och liss, missade middagen hemma hos mamma och pappa. fan fan fan fan.

Kommer hem, disskuterar med pappa, som vanligt vet ALLT bättre än mig. Alltid. lika. trevligt.
Sen kommer jag hem, det är pyssel, då blir jag varm i hjärtat. Serena och beccis pysslade, det var så myspys!
Jag tänkte sjunka ner i soffan och titta på Blues brothers, meeen, dvdn ville inte läsa skivan. Hann se fem minuter in i filmen innan det kajkade. Arg arg arg.
Hinner göra halvvägs på texten till min film affish, då tar pennorna slut.

DAGEN I ÄNDA! En pil neråt, inte fan får den en pil uppåt eller neutralt iallafall.
Tack och hej, leverpastej. (ush så bert)

Smsade fia imorse, hoppas hon sa till min lärare att jag jobbar hemma med min kulturhistoria så jag får närvaro.
Just nu sitter jörgen och tittar på Knight rider. Mest orealistiska programmet någonsin. Vad i helvete, en fotboll som heter sid, med stora antenner som svävar runt och ger ifrån sig konstiga ljud. Väldigt smidigt att spionera med något som ABSOLUT inte är suspekt.
Och tro det eller ej, fotbollen kunde transformera sig till en fotboll, och sedan till något annat igen. Herregud säger jag bara.
Just nu är jag trött.  Är jätte sugen på att beställa den vackraste klänningen ever, men jag måste spara pengar, spara spara spara till en hund!

Nej, nu jävlar, ska jag fli mig.

Kan du inte bara skita ut en BaByliss iPro 230 iCurl och droppa ner den på jorden till mig?
Jag vill verkligen ha den, men den kostar över 600 kr, och blir varm på typ 20 sekunder, omg ge mig!!!!!

Detta är verkligen ett vill ha, tillsammans med såklart värmeskyddande medel till håret.

Behöver jag säga att jag sitter och drömmer tillbaka i en svunnen tid?
En tid i arås, en tid i de mörka djupa skogarna. Där fantasin inte hade någon begränsning!
Jag drömmer mig tillbaka till visefestivalen med ec. Jag drömmer mig bort till våra klänningar och all underbar musik. Jag lyssnar på triakel och känner hur minnena bara sveper över mig som aldrig förr.
Jag saknar den tiden. Jag saknar skogarna. Jag saknar ec.

En underbar låt av triakel, just I jamtlann hittade jag inte texten till. Men håll till godo med Alla gossar
http://www.youtube.com/watch?v=feNFSIJ-8kU

Alla gossar äro klara som en dag
huru skall man det besinna.
När de bliva gifta blir de skräp ändå
sällan vill de vara hemma.
Ty de slita skor dit som hålles krog
uti sus och dus taga de sig rus.
Supa brännevin tills de ser ut som svin
ja ack vad uselt är att ha en sådan kär.
Bättre är att ensam vara.
 
Ja nu är det svårt för gossarna att gå
ty deras sällskap äro dyra.
Nu förslår det inte supa för en plåt
säkert skall det vara fyra.
Den som inte super är i stort förakt
brännevin förtager både vett och makt.
Mången säger så bara jag kan få
lika gott vad det ska kosta.
 
Här förtjänas pengar både när och fjärr
här förtjänas stora löner.
När som gossarna de skola gifta sig
så har de knappast till begåvning.
Orsak därtill är deras egen skull
de har illa handlat ofta varit full.
Är det inte sant ut i spel och dans
mången krona blir förlorad.
 
Jag kan aldrig veta vad de flickor se
som så gärna vill sig gifta.
Här är en och annan som exempel ger
som båd mod och fägring mista.
Kläderna de bliva smutsiga och få
kinderna de bliva både blek och blå.
Tröjan den blir trång och mannen den blir vrång
jag ack vad uselt är att ha en sådan kär.
Bättre är att ogift vara.

Nu är det så att jag har tagit ett stort beslut i mitt liv.
Jag ska faktiskt till att skaffa hund, vilket SJÄLVFALLET kommer kräva en hel del planering och funderande.
Just nu velar det mellan många olika hundar. Jag kommer ladda upp lite bilder på dem.
Jag kommer även be bloggläsarna om lite HJÄLP, så jag vill att ni INTE går efter hundens utseende.

Jag skulle vilja ha en Shetland Sheepdog. På bilden nedan ser ni bilden.


En Borzoi hund



De här första hundarna är lite större hundar, men jag avgudar dem verkligen. Jag har inget emot pälsvård, tvärtom så tycker jag faktiskt att det är väldigt trevligt. Självfallet har jag även funderat på mindre hundar också.

Här har vi en Phalene


Och såklart en Dvärg Pincher


Och en av de sakerna jag verkligen vill ha är en Parson Jack russel terrier. Men det är något som inte kommer fungera, eftersom de är för energiska. Alltså, för hyper.

Är det någon som vet något om de här hundarna som personligt? Eller kanske har erfarenhet om dem? Skriv isånnafall. Jag vill inte ha meddelanden om att någon hund är sötare än någon annan, och att just därför borde jag skaffa en sån.
Jag vill veta vad ni vet om de här raserna! :D