Organism

gah, jag sitter på jobbet. Insåg att jag hade tagit med mig för lite mat i matlådan. Huffa. Lite tid över till att sitta vid datorn.
Satt och läste en tidning, för damer 50+ tydligen.
de skriver om döden.

Och det slår mig om och om igen, att en dag kommer alla bli gamla, och tyna bort.
Och jag blir så ledsen, jag vill bara frysa tiden. Jag vill inte åldras, jag vill inte heller att någon i min familj ska bli gammal.
Helst ska allt vara som det en gång har varit.
Mamma på topp, pigg och glad, pappa också.
Visst, jobba och stå i, det är tungt och man blir trött.
Men jag har ingenstans att riktigt försvinna i mina drömmar.

Utan jag faller ständigt tillbaka på tankar döden och ålderdom. (omg så emo)
Men jag har inte velat insett det. Nej jag HAR inte insett det, men nu gör jag det. Att en dag kommer alla i min omgivning vara på hem, och likaså jag.
Jag läste ett citat "De gud älskar, dör tidigt". och det är sant. Jag hoppas verkligen jag har någon bundsförvant där uppe som kan säga att jag ska dö tidigt utav hjärtfel eller något. Jag vill inte tyna, och jag vill inte se min familj tyna. Inte för att jag tror på gud.. Men fortfarande.

Ush, trötthet m.m gör en så deppig.
(ursäkta det jobbiga inlägget, men jag kände att jag behövde skriva av mig)