PS Jag älskar dig!

Idag har jag spenderat dagen med att slemma och hosta.
Underbart. Man blir lagomt trött av att vara sjuk. Det suger. Nästan så att jag börjar tro att det är min hjärna som rinner ut genom näsan. Ush!
Jag har även läst idag. Har äntligen läst ut boken PS Jag älskar dig! utav Cecelia Ahern. Helt underbar bok. Första gången jag kommer på mig själv att grina och verkligen tokhulka (ja ni vet, alla konstiga ljud man ger ifrån sig), vilket även resulterade att jag började snora ännu mer. Jag har nog aldrig stött på en bok med så många känslor. Att meningar kunde vara så känsligt laddade visste jag aldrig.
Det kan nog bero på att jag lever mig in lite väl mycket i böckernas värld.
Oj, jag kanske ska berätta vad boken handlar om? Jag snor det som står här på baksidan av boken helt enkelt.

"Holly och Gerry har ett perfekt liv tillsammans. De är lyckligt gifta och bor i Dublin, nära släkt och vänner. Vardagen flyter på i full fart och världen ligger öppen. Tror de. SÅ HÄNDER DET OFATTBARA. Ett par månader före Hollys trettioårsdag dör Gerry efter en kort tids sjukdom. Hon förlorar sin bästa vän, mannen hon älskar. För evigt. Han kan aldrig komma tillbaka. Men ändå gör han det....
Ett par månader efter Gerrys död dyker hans sista gåva till Holly upp: "Listan". I tio brev, ett för var och en av årets återstående månader, lotsar han Holly genom sorgen och visar henne hur livet trots allt rymmer både tårar och skratt. En hjärtevarm berättelse om att hålla fast, våga släppa taget och lära sig älska igen."

Åh herregud alltså. Jag har suttit och skrattat högt och gråtit som aldrig förr. Att en kvinna på 21 år, skriver sin första bok som slår igenom så stort trodde jag aldrig. Jag var en aning skeptisk till boken först, det kändes som en bok jag inte ville läsa. Men i brist på böcker så tog jag den ändå. Och jag ångrar mig inte för en sekund! Inte en endaset sekund alls!

Och javisst ja, bildbevid på att jag faktiskt lever. Så nej gott folk! Än kan ni inte hurra! För jag lever. Inte helt frisk däremot men jag lever åtminstonde.


Det får vara allt för nu antar jag. Vilken pluggis jag är. En bokrecension på min blogg.. omg

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0