Organism

1. Hu e vänslein å snäll,
hu e mjuk som en fäll,
hu ha auga som vårhämeln klar.
Der e'n växt å statur,
som på'n fineste brur,
om je väl ut e praktexemplar.
Nä, de finns inga finar e varels
än e rektu e jamtlannstaus!
Hu e ränt makalauste va håttu å innela rar!

2. Inger syssln känns tong,
för hu kvitter å sjong.
Väla lättn för - trallallala.
Hu e ständut glavér,
hårre tokut de ber;
si de kan ju int allten gå bra.
Nä de finns int glaverar e varels
än e rektu e jamtlannstaus!
Hu e ränt makalausti va lättlive, munter å gla!

3. Hort hu vev, hell hu spinn,
er'a snärsp som en vinn;
de gå unna i fjös å i kök.
Å hu sväng se så lätt,
hu gär allting så nätt.
De e'n fägn blott si hennes stök.
Nä, de finns int e hurtigar varels
än e rektu e jamtlannstaus!
 Hu e ränt makalaus ti va rask, ti va hännu å tök!

 4. Der e liv, der e lust,
 men så noga å just:
 hu går aller för långt på nån väj.
 Skull'e allvåru bli,
tys'n allt gäckeri:
hennes ja de e bergfast som nej.
Nä, de finns int pålitlejar varels
än e rektu e jamtlannstaus!
Hu e ränt makalausti va oppriktu, trofast å grei!

5. Hennes fegring står pall
 sän ongdomen e all;
hu ha hjärtrot som ständut består.
Blir'a maka å mor,
 int e stöv hu förlor;
hu vål finar mä sölver ti hår.
Nä, de finns int e trivlejar varels
än e rektu e jamtlannstaus!
Hu gjett va makalaus -för hu blömster i hunrede år!